I miljöer med saltspray och hög luftfuktighet är de strukturella riskerna för solpaneler ofta fördröjda. Bedömning av strukturell kompatibilitet vid val av solpanel är viktigare än senare drift och underhåll. IEC 61701 är endast en grundläggande referens, medan dubbelglas-solpaneler i sådana miljöer generellt ger mer kontrollerbar långsiktig prestanda.
Innehåll
- Varför utgör saltspray och hög luftfuktighet en långsiktig risk för solpaneler?
- Kommer risken från systemskydd eller panelens struktur?
- Innebär godkänt IEC 61701-saltspraytest att panelen lämpar sig för kustmiljö?
- Grundläggande skillnader mellan olika solpanelsstrukturer i saltspray och hög luftfuktighet
- Finns det en “bästa solpanel” i miljöer med saltspray och hög luftfuktighet?
1. Varför utgör saltspray och hög luftfuktighet en långsiktig risk för solpaneler?
Saltspray och ihållande hög luftfuktighet kan på medellång och lång sikt förstärka risken för fel i en solpanel, och effekten blir ofta inte synlig i projektets inledande fas.
I kustnära eller permanent fuktiga områden är salt och fukt en konstant miljöfaktor som gradvis ökar sannolikheten för fel relaterade till isolering, korrosion och strukturell stabilitet hos en solpanel.
Under höst och vinter ligger den relativa luftfuktigheten ofta på en hög nivå. I delar av Europas kustområden kan den genomsnittliga relativa luftfuktigheten, till exempel i norra Tysklands kuststäder, nå cirka 85–90 %. Fukt och salt finns då närvarande under långa perioder och påverkar kontinuerligt driften av ett solcellssystem.
Bildtext: Exempel på ett takbaserat solcellssystem i kustnära miljö med hög luftfuktighet och saltspray, bestående av 67 dubbelglas-solpaneler med en installerad effekt på cirka 36 kWp.
Denna påverkan sker kumulativt. God prestanda under det första driftåret bevisar inte att risk saknas; många problem börjar visa sig först efter flera års drift.
Just denna fördröjda och inledningsvis svårupptäckta karaktär gör att saltspray och hög luftfuktighet behandlas separat inom branschens test- och utvärderingssystem för tålighet hos solpaneler.
2. Kommer risken från systemskydd eller panelens struktur?
När tillförlitlighetsproblem uppstår i solcellssystem i miljöer med saltspray och hög luftfuktighet riktas uppmärksamheten ofta först mot skyddsåtgärder, installation eller underhåll. Dessa faktorer är mest synliga och kan lätt observeras och justeras under drift.
I kustnära och permanent fuktiga miljöer har påverkan dock en tydligt kumulativ och fördröjd karaktär. Den tidiga driftfasen speglar sällan den verkliga risken. När avvikelser gradvis blir synliga har systemet ofta varit i drift i flera år, och handlingsutrymmet för viktiga beslut är då kraftigt begränsat.
Under sådana förhållanden utgår riskens spridning från solpanelens egen struktur. Den strukturella utformningen fastställs vid val av solpanel och definierar samtidigt gränserna för vad panelen kan tåla under långvarig belastning av hög fuktighet och salt.
Efterföljande skydds- och installationsåtgärder kan bara fördröja problemens uppkomst och minska konsekvenserna av risker, men kan inte förändra den övre gränsen för strukturell kompatibilitet.
Skydd fungerar därför mer som ett verktyg för riskhantering. I miljöer med hög miljöbelastning bestäms den långsiktiga kontrollbarheten hos ett solcellssystem ofta till viss del redan innan systemet tas i drift.
3. Innebär godkänt IEC 61701-saltspraytest att solpaneler är lämpliga för kustmiljöer?
I kustnära eller högfuktiga miljöer betraktas IEC 61701-saltspraytestet som en viktig referens för solpanelers miljötålighet och har ett visst värde vid val av solpaneler.
Att klara testet innebär dock inte att en solpanel automatiskt är långsiktigt lämplig i alla kustnära eller högfuktiga miljöer.
Bildtext: Skillnader i täckningsområde mellan IEC 61701-saltspraytestet och de långsiktiga driftsriskerna samt tidsskalorna för solpaneler i kust- och högfuktiga miljöer.
Vilken fråga besvarar IEC 61701?
I praktiska projekt används IEC 61701 ofta för att bekräfta om en solpanel fungerar ”uppenbart dåligt” i saltspraymiljöer och fungerar därmed som ett grundläggande urvalskriterium.
Ur standardens utformningsperspektiv fokuserar IEC 61701 på solpanelens grundläggande tolerans mot saltpåverkan, exempelvis om följande uppstår:
- tydlig korrosion
- funktionsavvikelser
- snabb degradering eller fel
Detta gör testet lämpligt för att utesluta lösningar med uppenbara risker i saltspraymiljöer, men inte för att särskilja mer subtila skillnader i långsiktig drift.
I verkliga kust- eller permanent högfuktiga miljöer är de faktorer som påverkar långvarig drift betydligt fler än vad testförhållandena kan omfatta.
Godkänt test innebär inte automatiskt lämplighet
En vanlig missuppfattning är att en solpanel som klarar IEC 61701 automatiskt är ”lämplig för kustmiljö”. Detta bortser från skillnaderna i skala mellan testförhållanden och verkliga driftsmiljöer.
- Standardtest: utförs i kontrollerad miljö, med saltsprayexponering som vanligtvis varar från tiotals till hundratals timmar, i vissa fall upp till flera veckor, främst för att identifiera snabba och tydliga avvikelser.
- Verklig miljö: solpanelen utsätts för kontinuerlig drift under mer än tio år, där salt, fukt och temperatur- och fuktvariationer ackumuleras över lång tid, med långsam och ofta fördröjd påverkan.
I många verkliga projekt räcker det därför inte att enbart hänvisa till ett godkänt IEC 61701-test för att dra slutsatsen att en solpanel är långsiktigt lämplig för kustmiljöer. Testresultat måste tolkas i relation till faktisk drifttid och miljöförhållanden och kan inte direkt extrapoleras till långsiktiga slutsatser.
Långsiktiga risker som standardtester inte täcker
Vissa risker kopplade till långsiktig stabilitet identifieras inte direkt i standardtester, men kan gradvis påverka systemets tillförlitlighet och kontrollerbarhet efter flera års drift.
Under långvarig drift samverkar salt, fukt, temperatur- och fuktcykler, potentialskillnader och belastning kontinuerligt. Effekten visar sig ofta som försämrad isolationsförmåga, ackumulerad lokal korrosion eller förändringar i strukturell stabilitet, vilka sällan upptäcks i tidiga tester eller under de första driftsåren.
Branscherfarenhet visar att problem relaterade till saltspray och hög luftfuktighet ofta inte uppstår under det första eller andra året, utan gradvis blir synliga efter cirka 3–8 år i drift.
4. Grundläggande skillnader mellan olika solpanelsstrukturer i saltspray och hög luftfuktighet
I miljöer med saltspray och hög luftfuktighet förstärks strukturella skillnader mellan solpaneler systematiskt och påverkar den långsiktiga tillförlitligheten.
Genom samspelet mellan inkapsling, tätning, strukturella gränser och elektriska potentialvägar omvandlas dessa skillnader till stabilitetsrisker i högfuktiga och saltrika miljöer.
Långsiktiga stabilitetsgränser för inkapsling och tätning
I saltspray- och högfuktiga miljöer visar sig skillnader i långsiktig stabilitet först i de gränser som inkapslings- och tätningsstrukturen kan upprätthålla över tid.
Fukt och salt ackumuleras under lång drift genom kontinuerlig inträngning, temperatur- och fuktcykler samt åldrande av gränssnitt, vilket gör inkapslings- och tätningsförmågan till en avgörande strukturell faktor för långsiktig prestanda.
Under dessa förhållanden bidrar solpaneler med dubbelglasstruktur i regel till att minska risken för fuktinträngning och försämrad tätning över tid, vilket gynnar stabil drift på lång sikt.
Risköverföring via ram och elektriska potentialvägar
I saltspray- och högfuktiga miljöer förstärks risköverföringen kontinuerligt längs specifika vägar i solpanelens struktur.
I praktisk drift formas dessa vägar av flera strukturella och operativa faktorer, bland annat:
- panelens ram, som som strukturell gräns lättare samlar fukt och salt
- gränszonen mellan ram och inkapsling, som utsätts för högre miljöstress vid temperatur- och fuktcykler
- potentialskillnader mellan panelens inre och yttre delar, vilka i salt- och fuktmiljöer förstärker risken för lokal korrosion
- jordningsmetod och potentialkontinuitet, som påverkar riktning och omfattning av hur miljöstress sprids i strukturen
När fukt, salt och potentialskillnader samverkar längs dessa vägar under lång tid förändras den lokala strukturen gradvis och ackumulerat.
Miljömässiga begränsningar för verkningsgrad och effekt
I normala tillämpningar är verkningsgrad och märkeffekt de mest intuitiva och vanligaste kriterierna vid val av solpaneler.
I miljöer med saltspray och hög luftfuktighet blir dock användbarheten av dessa parametrar tydligt begränsad och speglar inte den långsiktiga driftsprestandan.
Verkningsgrad och effekt beskriver initial eller kortsiktig prestanda under standardiserade förhållanden, medan problemen i saltrika och fuktiga miljöer i högre grad handlar om långsiktig strukturell stabilitet och ackumulerade risker.
Skillnader i parametrar motsvarar därför inte nödvändigtvis faktiska skillnader under lång drift. Över flera års drift har strukturell stabilitet, risköverföringsvägar och miljöanpassning en mer direkt påverkan på tillgänglig prestanda, och dessa faktorer återspeglas inte i verknings- eller effektvärden.
5. Finns det en “bästa solpanel” i miljöer med saltspray och hög luftfuktighet?
I miljöer med saltspray och hög luftfuktighet avgörs en solpanels långsiktiga prestanda av om strukturen kan tåla kontinuerlig miljöbelastning. Strukturell anpassning sätter den övre gränsen för projektets långsiktiga förutsägbarhet.
Det finns ingen universell “bästa solpanel”
I miljöer med saltspray och hög luftfuktighet finns ingen generell slutsats om en “bästa solpanel” som gäller oberoende av sammanhang.
Olika projekt utsätts för olika nivåer av miljöbelastning, med tydliga variationer i salthalt, luftfuktighet och intensitet i temperatur- och fuktcykler. Därmed förändras också de långsiktiga riskvägarna för en solpanel.
Begreppet “bäst” får endast betydelse när den konkreta tillämpningen och miljöförhållandena är tydligt definierade.
I saltspray och hög luftfuktighet avgör strukturell anpassning – inte parametrar – prestandan
I dessa miljöer utsätts en solpanel för långvarig och kumulativ miljöstress.
Lämpligheten beror därför på om strukturen kan motstå långvarig fuktinträngning, saltangrepp och upprepade temperatur- och fuktcykler.
Paneltyper med högre övergripande täthet och stabilare strukturella gränser är generellt bättre på att kontrollera sådana långsiktiga risker.
Till exempel visar dubbelglas- eller dubbelglas-bifaciala solpaneler ofta bättre långsiktig kontrollbarhet i saltspray- och högfuktiga miljöer tack vare kontinuerlig inkapsling och stabil struktur.
Kärnan i strukturell anpassning är att minska osäkerheten under lång drift.
Valfasen bestämmer den långsiktiga riskens övre gräns
I miljöer med saltspray och hög luftfuktighet uppstår inte långsiktiga risker först under drift – deras övre gräns fastställs redan vid val av solpanel.
Senare skyddsåtgärder och underhåll kan främst påverka hur snabbt risker exponeras och hur de yttrar sig, men ändrar sällan deras grundläggande bana. När miljöbelastning ackumuleras över många år blir skillnader mellan strukturer successivt tydliga.
Därför avgör avvägningar kring strukturell stabilitet och miljöanpassning i valfasen direkt hur kontrollerbar risken blir under långsiktig drift av ett solcellssystem.
Som leverantör av solpaneler för takprojekt i Europas kustnära och högfuktiga regioner följer Maysun Solar kontinuerligt hur långvarig påverkan av salt och fukt påverkar strukturell anpassning i verkliga projekt. Med fokus på risker kopplade till försämrad tätning och strukturella gränser i sådana miljöer bidrar dubbelglas-solpaneler till bättre långsiktig kontrollbarhet.
Reference
Fraunhofer ISE. (2025). Photovoltaics Report.
https://www.ise.fraunhofer.de/content/dam/ise/de/documents/publications/studies/Photovoltaics-Report.pdf
International Electrotechnical Commission (IEC). (2020). IEC 61701: Photovoltaic (PV) modules – Salt mist corrosion testing. https://webstore.iec.ch/publication/59588
Deutscher Wetterdienst (DWD). (2024). Climate Data Center (CDC) – Climate data for Germany.https://opendata.dwd.de/climate_environment/CDC/
Rekommenderad läsning: